Tja! Zakaria Mohamed, 17 år ifrån Stockholm, bor i både Stockholm och Västerås då jag har studier här i Västerås och är här majoriteten av veckan. Inom skådespeleri jagar jag det som känns på riktigt. När jag går in i en roll försvinner jag inte bara in i den, jag låter den ta över. Tankar, känslor och andetag, allt ska kännas som mitt eget. Jag vill att karaktären inte ska spelas utan den ska existera. Jag vill få det att kännas som mänskligt, sårbart och igenkännbart, det ska få människor att känna istället för att bara titta. För mig handlar skådespeleri om att sudda ut gränsen mellan verklighet och fantasi, tills publiken inte längre vet vad som är vad. När det är som bäst ska någon tänka: “Vänta, är det här ens skådespeleri?” Jag vill skapa ögonblick som stannar kvar. Som känns mer som minnen än som scener. Som en dröm man inte riktigt vaknar ifrån. Folk brukar säga ”borta bra men hemma bäst” och då är kameran mitt hem!