När jag vid 12 års ålder var med i min första föreställning så har jag vetat att det är musikalartist som jag vill bli. Det är vad jag är bra på men samtidigt väcker konsten något jag inte får nog av. Jag växte upp i det lilla samhället Hemse på södra Gotland. Det är en plats, som dom flesta hålorna, där tillgången för kultur var något begränsad. Det gjorde att jag började längta mig bort och söka mig till där möjligheterna finns. Kulturskolans teatergrupper blev min trygga plats under högstadietiden, och även andra ideella produktioner blev både min skola och familj. Men något jag lärt mig genom att växa upp på en liten ort är att inget kommer gratis och man måste på ett eller annat sätt skapa sig sina egna möjligheter. Det gjorde att jag redan som 16-åring, själv, flyttade till andra sidan landet för att studera på Lunds Dans och Musikalgymnasium. Något som händer med en när man flyttar hemifrån vid ganska ung ålder är att man själv måste bli den naggande föräldern som ser till att man jobbar hårt och inte ger upp. Sedan kommer det också nog från att ha ridit att man har den där ”upp på hästen igen”-mentaliteten. Jag har alltid varit den som nördar ner mig i ett ämne och sen vill veta allt. T.ex. när jag som 10-åring skrev en 3000 ords-uppsats om Titanic, eller som 12-åring lånade hem alla böcker på hela Gotland om Tsarfamiljen i Ryssland. Denna förmåga att vilja veta allt om ett ämne är något jag är tacksam för när det kommer till den här konstformen, för något som är så fantastiskt med musikal är att den ständigt utvecklas och man alltid kan lära sig mer. Så jag ser alltid till att jag är förberedd och aldrig lämnar något åt slumpen. Detta har även lett till att jag är bra på att strukturera. Jag älskar att göra checklistor. Även att lösa problem, gärna under lite tidspress, är något som får mitt maskineri att rulla. Något som jag brukar bli beskriven som av mina vänner är trygg, en person som har koll på läget även om allt runtomkring känns kaos vilket alltid är en bra egenskap, vare sig det handlar om jobb eller privat. Det är något jag värdesätter högt hos mig som artist och som jag alltid strävar efter i alla sammanhang. Nu när jag tagit min examen på PAS så är det fortfarande lika tydligt som när jag gick upp på scenen första gången att det är detta jag vill och kommer göra med mitt liv.