Hej hej! Jag är 27 år gammal (i mars men det är om en månad så jag är i princip 27 nu). Jag jobbar som logistiker, alltså kontorsnisse 8-17 varje j*vla dag. Får la skylla mig själv som valde att plugga Industriell Ekonomi och inte teater. Jag har också jobbat inom evenemangsbranschen. Ganska länge faktiskt. Var platschef på många evenemang och konserter som Gbg Kulturkalas och Gbg filmfestival osv. Det va jättekul. Men kulturmänniskor är lite konstiga så jag lämnade det tills slut. Det räcker med att jag lever med mig själv. På tal om lever, jag har j*vligt lågt järnvärde och bor ihop med min man och två katter. Kanske barn påväg det vet man aldrig. Nu får jag bara hoppas på att det inte är en man som läser denna text. Jag kanske inte får en anställning. Förlåt. Jag gör en ADHD utredning om det inte redan märks i texten. Vad mer är bra att veta? Ja. Jag gillar konst. På många olika sätt. Inte tråkiga tavlor på Gustav Vasa men i form av fotografering, film, dans. Och jag har nog haft ett litet öga för skådespel sen ganska liten ålder. Jag va otroligt skämmig när jag gick i lågstadiet och vi skulle ha högläsning. Då fick jag för mig att läsa replikerna i olika toner och få det att låta som en film. Vem gör så? Jag. Tydligen. Sen brukade jag sätta på mig hörlurar och låsa in mig i toaletten och starta en film på mobilen. Jag mimade till filmer och låtsades vara varenda karaktär i filmerna. Sen gick jag in på skådespelarnas intervjuer och mimade till det skådisarna sa. Som att det va jag som va känd och intervjuades. Japp. Jag var väldigt deprimerad och ångestfylld som barn. Detta roade mig en aning. Men jag mår bra nu! Eller bra vet jag inte. Jag söker hit. Ta hand om er! Och mima inte till filmer. Det är konstigt.