När jag var 15 år ägnade jag ca 300 dagar på ett år med att vara ute i naturen och titta på fåglar. Nuförtiden är det mera sällan. Men det säger något om min personlighet. Dels att jag går upp i saker totalt och mitt behov av att strosa omkring i en otämjd natur. Jag bor numera mitt i naturen 30 meter från en sjö vilket är en lyx. Morgondoppet i isvaken och frukosten framför brasan. Men jag ser vårat ställe som en språngbräda ut i världen. Jag älskade t.ex när jag 2019 var på internationell skådespelar workshop i Madrid. Eller min ambition att få ut mina Filmprojekt (Har börjat få utvecklingsmedel som manusförfattare) till filmfestivaler världen runt. Så jag behöver både den spegelblanka skogstjärnen och storstadens gnistrande liv för att må som bäst. Både som människa och konstnär.