37-årig kvinna med en kreativ själ, mycket livserfarenhet och en envis tro på att livet är för kort för att inte försöka följa sina drömmar. Jag arbetar som medicinsk sekreterare sedan 2021, men hjärtat har alltid slagit lite extra för scenkonst, musik och berättelser. Har man, hund, en son i himmelen och en dotter som räddade mitt liv. Jag gick estetiska programmet med inriktning teater och har spelat i musikaler på hobbynivå genom åren. Musik, musikaler och opera är sådant som får mig att känna mig hemma. Drömmen om att stå på scen har aldrig riktigt försvunnit — den har bara fått samsas med resten av livet. Jag är en människa med både tatueringar, piercingar och ärr. Vissa syns utanpå, andra inte. Ärr från kejsarsnitt, olyckor och erfarenheter som format mig till den jag är idag. Jag fick diagnosen dyslexi som 17-åring och har lärt mig att vägar inte alltid behöver vara raka för att leda rätt. Som person är jag varm, självironisk och ganska bra på dåliga pappaskämt — särskilt när jag är nervös. Jag uppskattar människor som vågar vara sig själva och tror på att humor ofta hjälper oss igenom det svåra. 2016 förändrades mitt liv för alltid när jag förlorade ett av mina barn. Sedan dess har jag burit med mig en stark känsla av att livet är skört och att man måste våga leva medan man kan. Min största önskan är att en dag kunna säga till min dotter och mina framtida barnbarn att jag faktiskt försökte följa mina drömmar — oavsett vart de ledde.