35-årig lagom rund kvinna som vill kunna säga till sina barnbarn jag följde mina drömmar utan att ångra mig. Jag har tatueringar, piercingar och en del ärr. Både från kejsarsnitt och andra olyckor som man kan råka utför när man inte tänker sig för. Jag har spelat i musikaler på hobbynivå och gick estetiska programmet inrikting teater på gymnasiet. Jag älskar musik, musikaler och opera. Drar dåliga pappaskämt när jag är nervös. Fick diagnosen dyslexi när jag var 17. Jobbar som medicinsk sekreterare sedan 2021. Jag har en cysta i hjärnan, i tallkottkörteln. Vad mer, jag hade ambition att bli skådis som ung men kom inte vidare än hobbynivå. Livet är för kort, har tänkt så sedan 2016, året då jag förlorade mitt ena barn. Varför läser du fortfarande?! Grattis, har du orkat läsa så här långt är jag tacksam. Jag vill bara kunna säga till min dotter och hennes barn att jag följde mina drömmar. Kommer ni hjälpa mig med det? Vem vet.