Calle Flygare Teaterskola: Intervju med tidigare elev Axel Bjerkland
Artiklar och nyheter
Då jag ansökte när covid fortfarande var i spridning fick jag skicka in en video-audition innan ett axplock av människor blev kallade till en fysisk audition. Man fick välja en av (3?) monologer som man skulle framföra både på video och på den fysiska auditionen. När jag väl fick veta att jag gick vidare till fysiska auditionen tog jag mig till Stockholm för att besöka Calle Flygare & dess prominenta jury. Väl på plats fick jag träffa ett dussin nervösa sökande och alla fick varsin nummerlapp att sätta på bröstet. Vi alla väntade tålmodigt. Jag var en av de första som fick kliva in till juryn & möttes av tre stycken väletablerade skådespelare med hög pondus som observerade mig. Det dröjde inte länge innan min fejkade självsäkerhet förvandlades till sårbarhet & nervositet. Jag drog igenom min monolog, fick regi från juryn och drog den en andra gång. Juryn gav mig en uppgift att vända min monolog upp och ner, 180 grader, för att se vad som skulle hända. Jag som är en humoristisk person tänker direkt att jag ska göra en seriös monolog till en komedisketch. Jag får 10 minuter på mig att förbereda något nytt. Total kortslutning.. ”vafan, jag freestylar”, tänker jag och kliver in med mina nya osäkra ingångar till juryn. ”varsågoda”, säger dem. Kortslutningen kvarstår, men det är bara att köra. Sekunden jag inleder monologen förvandlas jag till en hyperenergisk finlandssvensk som pratar knackig svenska. Juryn avbryter mig, delar med sig av ett artigt leende och ger mig en ny regi, tack gode gud för det.
Efter monologen var det dags för rörelseprov, då fick vi tillsammans lära oss en lättare danskoreografi samt göra andra övningar som kretsade kring lagarbete och innovationsförmåga. Inget avancerat direkt, bara kul och uppfriskande.
Efter detta fick man vänta på besked om man skulle stanna för komplettering eller om man fick bege sig hemåt. Jag fick gå hem. Sedan dröjde det ungefär en månad (??) innan jag fick beskedet att jag hade blivit antagen. Det var givetvis väldigt roligt!
Min erfarenhet av Calle Flygare har varit väldigt bra. Stundtals utmanande och frustrerande men det är en del av hela processen. Man lär sig väldigt mycket om sig själv och andra människor, bland annat genom att arbeta i grupp och att ständigt sätta sig i obekväma situationer. Alla lärare besitter väldigt hög kompetens inom olika områden och det är en fröjd att få arbeta vid deras sida.
Jag hade givetvis stunder då jag tvivlade på om jag ville fortsätta utbildningen, men nu såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag tog mig igenom den. Det är lika mycket en utbildning i personlig utveckling som det är en skådespelarutbildning. Dessa går hand i hand. Jag är numera väldigt trygg i sättet jag uttrycker mig, både på scen, framför kameran och i vardagliga livet.
För mig handlar det inte så mycket om tekniker utan mer att låta sig själv tänja på gränser och våga ta risker i sitt skådespel. Om man satsar på att lära sig sitt manus felfritt så kommer texten växa i skådespelaren successivt, då är det bara att våga lita på sin magkänsla och intuition & följa den till 100%. VÅGA SPELA ÖVER, tro inte att en karaktär blir mer intressant för att du spelar litet, det är tvärtom. Ju mer energi och angelägenhet du fyller din karaktär med, desto mer intressant blir det för åskådaren.
Gemenskapen på skolan är fantastisk, Calle är fylld med människor som är intresserade av samma saker som du. Det finns risk för att det blir stökigt ibland då det är en liten skola, men det får man ta. De allra flesta på skolan är varma & öppna, vilket gör det väldigt lätt att knyta nya kontakter och vänskaper.
Tack! Kul att ni kom.
Jag söker ständigt nya jobb inom branschen, allt från film-, och reklamjobb till modell- och röstjobb. Nu jobbar jag också på lite egna projekt som känns kul! Vad det är vill jag inte avslöja ännu.
